Mer i våg finns inte!
En blogg om hur vedbodbygget på Rombohöjden framskrider...
Det gick som ett jehuj att resa
Jag har gått hela vintern och funderat på om och isf vilken klyvsåg man ska köpa. Jula o Bauhaus har ju nya för tusentalskronor, vilket svider för en amatörsnickare. Men till slut hittade jag en på blocket och blåste till Hallstahammar en kväll och fick köpa denna för 800:- av en schysst kille. Ett hembygge med bra klinga och väldigt stabil. Det är nog nån som gjort "hemslöjd" på bruket. T.o.m Helena blev uppåt och kostade på sig att provklyva en liten bräda tilsammans med Clas. Det blev dessutom lite pengar över till takstolarna också.
Dom tycker jag tar i med dimensionerna men det är gött o ha rediga plank i botten - ifall det blir påfrestningar. Man vet aldrig vad framtiden döljer. Skönt att komma igång med snickrandet då markberedningen och plintjusteringen tog mycket tid. Men sen när man mäter och det stämmer precis är det värt all nedlagd noggranhet.
Första insatsen efter vinterns förlamande tjäle blev plintgrävning. Skottkärran och traktorskopan kom till användning för flytt av bärlager. Katten Ivan (Aguéli) inspekterar högen med bakar från sågningen som ska bli ved så fort taket är på plats. Det gäller att sno sig nu så vedhuggningen inte drar ut på tiden - och att försöka hitta höstens bygginspiration som har fadat något efter vårens händelser...
Ja, jag hade lovat att Helena inte skulle behöva engagera sig i vedbodsbygget - men vafan, bräderna måste ju läggas rakt och luftig någonsånär i god tid efter sågningen. Å sen när GrängenGreger, som skulle hjälpa mäj, blev sjuk då fanns det inte andra råd (trodde jag) än att be dom här två på bilden om hjälp. Det gick ju bra och tog inte så lång tid, men det fick konsekvenser för "familjedialogen om förutsättningarna för bodens tillblivelse". Men Chikoro var nöjd. Här ses han inspektera sopkvastens "inre liv" som både kräver vallningsinsatser och utskällningar. Endast en tjällossning har inträffat efter att vintern tog tag i december. Nån mer borde sannolikt inträffa innan våren?
vid vedbodarna. Sibirientjälen håller i som käftarna på en kamphund. Men förra veckan var det tjällossning rejält. Det var som att köra i ris al la malta på vägen när jag, naturligtvis, skulle iväg på konferens. Sen när jag sen kom hem och skulle greppa spaden, då sjönk termometern igen. Väntar på nästa tjällossning - utan att vara sysslolös.
Då slog den till - med besked. Ett par svinkalla dar gjorde planer på handgrävning av plintar till en orealistisk utopi. Stolpen på bilden sitter som berg kan jag upplysa stadsbor och andra oerfarna. Innan det blev svinkallt funkade dock byggfläkten liggandes på marken i nån timma innan grävning, men nu - nej. Bara att hoppas på hjälp av "växthuseffekten" vars yttringar andra år resulterat i 3-4 tjällossningar per vinter. Det wobblar ju som bekant betänkligt med temperaturer, plus och minus om vartannat lite när som helst under året. Meanwhile - en massa annat att fixa med.