Ja, jag hade lovat att Helena inte skulle behöva engagera sig i vedbodsbygget - men vafan, bräderna måste ju läggas rakt och luftig någonsånär i god tid efter sågningen. Å sen när GrängenGreger, som skulle hjälpa mäj, blev sjuk då fanns det inte andra råd (trodde jag) än att be dom här två på bilden om hjälp. Det gick ju bra och tog inte så lång tid, men det fick konsekvenser för "familjedialogen om förutsättningarna för bodens tillblivelse". Men Chikoro var nöjd. Här ses han inspektera sopkvastens "inre liv" som både kräver vallningsinsatser och utskällningar. Endast en tjällossning har inträffat efter att vintern tog tag i december. Nån mer borde sannolikt inträffa innan våren?
vid vedbodarna. Sibirientjälen håller i som käftarna på en kamphund. Men förra veckan var det tjällossning rejält. Det var som att köra i ris al la malta på vägen när jag, naturligtvis, skulle iväg på konferens. Sen när jag sen kom hem och skulle greppa spaden, då sjönk termometern igen. Väntar på nästa tjällossning - utan att vara sysslolös.
Då slog den till - med besked. Ett par svinkalla dar gjorde planer på handgrävning av plintar till en orealistisk utopi. Stolpen på bilden sitter som berg kan jag upplysa stadsbor och andra oerfarna. Innan det blev svinkallt funkade dock byggfläkten liggandes på marken i nån timma innan grävning, men nu - nej. Bara att hoppas på hjälp av "växthuseffekten" vars yttringar andra år resulterat i 3-4 tjällossningar per vinter. Det wobblar ju som bekant betänkligt med temperaturer, plus och minus om vartannat lite när som helst under året. Meanwhile - en massa annat att fixa med.
Det kallas bärlager, grus i olika storlekar som tippas ut och bildar en stadig vägliknande yta. Det blir fint sen att köra med vedkärran på släta vägen och slippa "potatisåkern". Det kommer att behövas några lass ytterligare till "golvet" i vedbodarna. Den som tittar nogrant kan se garageinfarten mellan bilarna där veden ska in. Det är en bit att förflytta veden men det gör nog gott åt en medelålders lite överviktig man som tillbringar arbetsdagarna mest framför en dator eller läsandes tjocka konstiga böcker. Det är som om historiens och samhällens komplicerade samband egentligen är ganska självklara när man kommer ut i verkligheten - på vedbacken.
Efter en liten krisperiod framskrider nu bygget även rent fysiskt. En tidig morgon kom Billy med "lilla" grävmaskinen (som går på band = garanterat fastkörningsfri). Det gick som ett huj och massor av jordmassor flyttades från en sida till en annan. Och vips fanns där en plan yta att laserpassa runt på. Byggmästarn gick och mös i flera dar efteråt och kände sig riktig lyckosam. Konstigt egentligen vad en grävmaskin kan göra för självkänslan. Nu känns det som om resten kommer att gå som en dans.
Det går som sagt lite trögt med logistiken. Snön vräker ner så jag knappt ser vart boa skulle stå. Å tjälen sticker väl ner i marken som ett spett. Men virket ligger där så fint och väntar, och de fina plintarna (70 cm med 4 tums stolpsko - gängad) syns lite nochalant lutandes mot brädhögen. Det är som om dom hånflinar och njuter av att befinna sig ovan jord ett tag till. Lugna er - jag ska nog begrava er i sinom tid! Goda nyheter är att jag iallafall fick positivt besked av byggnadsinspektörn i Lindesberg. (Ytterligare lite planering och administrativ verksamhet medans snön vräker ner.) Hon godkände min hemgjorda "kontrollplan" dvs vad som är viktigt att inte fuska med: 1) Schaktning, markarbete, ev dränering, 2)Plintar/syll samt fuktspärr dem emellan och ev åtgärd mot markfukt under golv, 3)Dimensioner bärlinor vid öppningar, 4) Dimensionering och förankring av taket.
När vi skulle börja gräva gick det åt helvete direkt! Fastän det var kallgrader på natten så sjönk hjulen igenom och hela förmiddagen gick åt att försöka komma loss. - Nu har jag problem, sa Berglund när det började luta betänkligt. - Det har jag med, svarade jag med förtvivlad uppsyn. -Det är som att köra i hästskit, replikerade grävmaskinisten. Han fick använda skopan som hävarm så maskinen kunde släpa sig över vedhögen och ut på vägen igen. Den värsta dyngan skakades av när maskinen åkte hem utan förättat ärende.
