Bärlager

Det kallas bärlager, grus i olika storlekar som tippas ut och bildar en stadig vägliknande yta. Det blir fint sen att köra med vedkärran på släta vägen och slippa "potatisåkern". Det kommer att behövas några lass ytterligare till "golvet" i vedbodarna. Den som tittar nogrant kan se garageinfarten mellan bilarna där veden ska in. Det är en bit att förflytta veden men det gör nog gott åt en medelålders lite överviktig man som tillbringar arbetsdagarna mest framför en dator eller läsandes tjocka konstiga böcker. Det är som om historiens och samhällens komplicerade samband egentligen är ganska självklara när man kommer ut i verkligheten - på vedbacken.

Schaktning

Efter en liten krisperiod framskrider nu bygget även rent fysiskt. En tidig morgon kom Billy med "lilla" grävmaskinen (som går på band = garanterat fastkörningsfri). Det gick som ett huj och massor av jordmassor flyttades från en sida till en annan. Och vips fanns där en plan yta att laserpassa runt på. Byggmästarn gick och mös i flera dar efteråt och kände sig riktig lyckosam. Konstigt egentligen vad en grävmaskin kan göra för självkänslan. Nu känns det som om resten kommer att gå som en dans.

Sågen

Satte av mot Jula häromdan och skaffade en såg. Clas (Helenas pappa) brukar berätta en dråplig historia om när han skulle bygga ut huset i Kronhagen (Hällefors) för många år sedan. Han tog sig liksom aldrig råd att köpa den efterlängtade cirkelsågen föränn mot slutet, då bygget nästan var klart. Resultat: han fick både handsåga och investera i en motordriven apparat. Stefans slutsats: verktyg ska man skaffa sig i början av ett bygge - inte i slutet! Detta fick mig att investera ett par tusen i sågen på bilden. En annat positiv bieffekt av inköpet var att eftersom sågen behövde ett tak så blev jag tvungen att städa ut gammalt skräp i den gamla boden som inte använts aktivt på flera år. Ett nytt utrymme uppstod helt plötsligt. (Hittade gamla Bergslagsposten från andra världskriget längst in) Jag har provkört sågen på lite småprojekt och jäklar vad fint det går. Känns som man kan bygga vad som helst på en pisskvart. Nåja - högmod går före fall sägs det.

Snö

Det går som sagt lite trögt med logistiken. Snön vräker ner så jag knappt ser vart boa skulle stå. Å tjälen sticker väl ner i marken som ett spett. Men virket ligger där så fint och väntar, och de fina plintarna (70 cm med 4 tums stolpsko - gängad) syns lite nochalant lutandes mot brädhögen. Det är som om dom hånflinar och njuter av att befinna sig ovan jord ett tag till. Lugna er - jag ska nog begrava er i sinom tid! Goda nyheter är att jag iallafall fick positivt besked av byggnadsinspektörn i Lindesberg. (Ytterligare lite planering och administrativ verksamhet medans snön vräker ner.) Hon godkände min hemgjorda "kontrollplan" dvs vad som är viktigt att inte fuska med: 1) Schaktning, markarbete, ev dränering, 2)Plintar/syll samt fuktspärr dem emellan och ev åtgärd mot markfukt under golv, 3)Dimensioner bärlinor vid öppningar, 4) Dimensionering och förankring av taket.

Grävskopan

När vi skulle börja gräva gick det åt helvete direkt! Fastän det var kallgrader på natten så sjönk hjulen igenom och hela förmiddagen gick åt att försöka komma loss. - Nu har jag problem, sa Berglund när det började luta betänkligt. - Det har jag med, svarade jag med förtvivlad uppsyn. -Det är som att köra i hästskit, replikerade grävmaskinisten. Han fick använda skopan som hävarm så maskinen kunde släpa sig över vedhögen och ut på vägen igen. Den värsta dyngan skakades av när maskinen åkte hem utan förättat ärende.

Det var tänkt att bli en vedbod men det bidde en potatisåker - vad göra nu?